I Sverige finns idag över 200 anläggningar som producerar biogas. Många av dessa anläggningar är småskaliga biogasproducenter. Biogasen som produceras består huvudsakligen av metan och koldioxid och kan användas för att producera värme och elektricitet i kraftvärmeverk, men även som fordonsbränsle.
För att kunna använda biogasen som fordonsbränsle måste koldioxiden i gasen tas bort. Denna process kallas uppgradering. Uppgraderingen av är en av de mest energikrävande enhetsoperationerna i hela produktionsprocessen och det finns därför stor potential att effektivisera denna process.
I ett tidigare projekt, 14-10 Ny teknik för absorption av koldioxid vid uppgradering av biogas, har en ny teknik för uppgradering av biogas vidareutvecklats och utvärderas. Tekniken använder sig av ett nytt system för absorption av CO2 som består av en steriskt hindrad amin löst i ett organiskt lösningsmedel. Dessa system kan regenereras fullständigt vid låga temperaturer, 70-90°C, och eftersom systemet kan regenereras utan att onödig energi behöver tillföras för att värma lösningsmedlet ger detta en är mer energieffektiv process som är mindre kostsam. Däremot innehåller systemen s.k. CMR-ämnen. CMR-ämnen är cancerframkallande, mutagena och reproduktionstoxiska ämnen med så farliga egenskaper att människor inte bör exponeras för dem. Detta innebär att de enligt Kemikalieinspektionens definition är utfasningsämnen. Även andra aminer som används i traditionell teknik för uppgradering av biogas är utfasningsämnen. Ett system som inte innehåller några CMR-klassade ämnen, som kan ersätta de traditionella aminlösningarna, är därför önskvärt.
Detta projekt kommer därför undersöka alternativa tekniker för biogasuppgradering, som utnyttjar de fördelar som identifierats och utvärderats i tidigare projekt, men där de ingående kemikalierna inte är CMR-klassade eller definieras som utfasningsämnen. Två alternativa tekniker för biogasuppgradering har identifierats, där de ingående kemikalierna inte är CMR-klassade eller definieras som utfasningsämnen, men som även har potential att reducera energibehovet för processen. Dessa tekniker kan ge en lösning med lägre energibehov som är mer hållbara för miljön och den fysiska arbetsmiljön.
Projektet genomförs under 2017-2019 av Helena Svensson, Christian Hulteberg och Hanna Karlsson, på Institutionen för kemiteknik vid Lunds Universitet