Ingen vill ha el!

Göteborg hade sedan 1800-talets slut satsat stort på elektricitet. Men kunderna lät vänta på sig, av flera anledningar. För att få fler att släcka fotogenlampan och ansluta sig till elnätet ordnade staden därför en stor propagandautställning år 1909. Nu skulle göteborgarna få se hur elen kunde underlätta deras vardag – för dem som hade råd vill säga.

Elektricitet var definitivt ingen nyhet i Göteborg vid denna tid. Stadens första elverk hade startat 1884, och när de hästdragna spårvagnarna ersattes med elektriska år 1902 tog elektrifieringen fart. 1908 stod den nya kraftstationen vid Rosenlund klar. Staden hade köpt ut de privata elbolagen och samlat gas- och elförsörjningen i Göteborgs Stads gas- och elektricitetsverk.

Investeringarna i kraftstation och ledningsnät var stora, och nu behövdes kunder för att täcka kostnaderna. Fotogen- och gasbelysning var fortfarande vanligast i både hem och på arbetsplatser.

– Även om det fanns en infrastruktur för el i Göteborg, så ska vi komma ihåg att staden även hade ett väl utbyggt och fungerande system för stadgas sedan 1846 som elen konkurrerade med. Dessutom var både gas och el ett dyrt val för gemene man. Fotogenlampan och vedspisen var det absolut billigaste och mest självklara alternativet. Det fanns helt enkelt vare sig ekonomiska incitament eller något akut behov av att byta energikälla, säger Anna Åberg, senior forskare i teknik- och vetenskapshistoria på Chalmers tekniska högskola.

För att övertyga göteborgarna ville elektricitetsverket visa nyttan i praktiken. Den 3 september 1909 öppnade en stor propagandautställning i det nyrestaurerade Heymanska palatset vid Östra Hamngatan. Syftet var att göra allmänheten förtrogen med ”den elektriska energins mångsidiga användning i hemmen och industrin”, som det stod i utställningsprogrammet.

På öppningsdagen lyste fasaden på Östra Hamngatan av glödlampor. Inne i palatset kunde besökarna se olika sorters elektrisk belysning och jämföra vad den kostade att använda. Strykjärn, värmeplattor och brödrostar visade hur elen också kunde förenkla vardagens sysslor.

Och publiken kom. Vid årets slut hade utställningen haft 114 000 besökare, vilket motsvarade mer än två tredjedelar av Göteborgs befolkning. Efter utställningen ökade också mycket riktigt beställningarna av elektriska mätare för hushållsapparater, enligt elektricitetsverket. Men det finns fog för att tro att det var de bättre bemedlade som valde att installera el.

– Landshövdingehusen hade inga eluttag, så där fanns inga möjligheter vid den här tiden. Dessutom var de eldrivna hushållsapparater som fanns tillgängliga, som brödrostar, knappast en prioritering för de flesta familjer, medan till exempel en central teknik som elspisen inte hade mognat än. Det var också, som nämnt, väldigt dyrt med el, även om vattenkraften i Olidan i Trollhättan och avtalet mellan dem och Göteborgs Stad gjorde att elpriserna kunde pressas ner ordentligt under 1910-talet. Med det sagt kan man ändå tänka sig att utställningen hjälpte till att få fler privatkunder att ansluta sig, men då de som hade det bättre ställt, säger Anna Åberg.

Det skulle dröja till 1920-talet innan elektriciteten slog igenom på bred front i Göteborg. Elpriserna hade då pressats rejält av avtalet med Trollhättan, och från att ha varit en lyx så blev elektricitet successivt tillgängligt för gemene man, och el drogs exempelvis in i landshövdingehusen.

Men redan 1909 hade staden alltså prövat en metod som känns bekant än i dag: att låta människor upptäcka nyttan med en ny teknik genom att se den användas själva.