Historien om den första elektriska gatubelysningen

Vi tänker sällan på dem, men de är en förutsättning för allt stadsliv efter mörkrets inbrott. Naturligtvis talar vi om gatubelysning, och närmare bestämt lyktstolpen. De första, allmänt utspridda elektriska lyktstolparna togs i bruk i början av 1920-talet och var ett resultat av en omskriven designtävling i samband med Göteborgs 300-årsjubileum. 

Titta dig omkring nästa gång du tar en promenad uppför eller nedför valfri gata i stan. Vad finns det för gatubelysning? Vilka stolpar har du omkring dig? En kvalificerad gissning är att du ser en uppsjö varianter, beroende på var du befinner dig. Krökta stolpar, raka stolpar med ett stort glödlampeliknande klot längst upp, ornamenterade stolpar där skepp och stadsvapen kan skönjas. Lampor som sitter fast i kablar, dragna över gatan. Och alla går på el, och de flesta har numera LED-lampor.

År 1776 fick Göteborg sin första gatubelysning

Så har det såklart inte alltid varit. Men redan år 1700 kom en förordning som krävde att lampor skulle sättas upp vid Göteborgs alla broar och offentliga hus. Det dröjde dock ända till hösten 1776 innan allmän gatubelysning, och ett gasverk uppfördes för ändamålet. 1844 beslutade man att dåtidens oljelampor skulle bytas ut mot gasbelysning.

– Gaslyktetändare var ett vanligt inslag i stadsbilden. Yrkesgruppen hade som uppgift att tända och släcka omkring 280 gaslampor runtom i staden. Men då pratar vi inte alls om ytterområdena, som Majorna idag till exempel, utan den centrala staden. Det är ändå en stor förändring för invånarna, gatan kunde plötsligt nyttjas även när det var mörkt, och det blev lite svårare att gömma sig om man nu ville göra det av någon anledning, berättar Björn Dahlberg på Göteborg Energis museum Elyséum och som började jobba som gatubelysningsvakt som 17-åring, år 1964. Då var han och ett team ansvarigt för att manuellt tända upp den elektriska belysningen i staden från en sambandscentral. Detta tillvägagångssätt levde kvar i många år. 

Göteborg skulle fylla 300 år - Designtävling utlystes

1887 beslutade Stadsfullmäktige att elektrisk belysning skulle anordnas på Skeppsbron, från Järnvågen vid Järntorget till Lilla Bommens hamn. Snart lystes bron upp med ett pärlband av ljus. Gasljuset dominerade dock den göteborska gatubilden mellan 1846 och 1922. 

Och det är någonstans här historien om de allra första, allmänt utbredda ellyktstolparna börjar. 

Från krigsslutet 1918 och några år framöver hade staden bråda dagar med att förbereda Göteborg för det stora jubileet – staden Göteborg skulle fylla 300 år 1921 och en hel palett av påkostade projekt sjösattes. Jubileet sköts dock upp till 1923, på grund av sviterna av första världskriget. Det låg i tiden att anordna pristävlingar, och man bestämde sig för att utlösa just en sådan för utformningen av nya elstolpar. Vinnaren kunde kamma hem en ansenlig summa pengar, och få se just sitt designförslag att lysa upp staden. Staden Göteborg skulle visa sig från sin allra bästa sida - och ljusaste - sida lagom till jubileet. 

Flera duktiga designers och arkitekter från Göteborg deltog, men det blev två utsocknes herrar som kammade hem första priset: tecknaren Sven Persson och Nordiska kompaniets möbeldesigner Gösta Thorell. Deras första bidrag var "Kometen", och det andra hade det tjusiga latinska namnet "Riusum teneatis amici". Översatt betyder det ungefär "Kan ni hålla er för skratt, mina vänner?". "Kometen" var rak och hade en stor lampa upptill, "Riusum teneatis amici"-stolpen delade sig högst upp, och lamporna hände ner på varsin sida. Inte helt olikt en sur mun, eller någon som verkligen håller sig för skratt. 

Stadvapen, Amors pilar och skepp

Tävlingen var därmed avgjord, och nu satte man i gång att finjustera designförslagen och göra slag i saken på riktigt. Götaverken fick uppdraget att gjuta stolparna, och man gjorde även olika dekormedaljonger på själva stommen. Dessa ornament har du säkert sett på även nyare stolpar - det kan vara vårt stadsvapen men också skepp eller Amors pilar. 

– Från början var det tänkt att ornamenten skulle reprentera olika stadsdelar och områden, men det gick inte att upprätthålla i det långa loppet. Gick en stolpe sönder så fick man byta ut hela underdelen, inklusive ornamentet, och då fick man helt enkelt ta den stolpe som fanns i lager. På så vis blandades ornamenten strax ganska friskt, berättar Björn Dahlberg. 

Hur är det då med de allra äldsta stolparna? Finns de kvar någonstans i staden? Nyare varianter av en av stolparna med den allra äldsta typen av armatur, varianten "Kometen", går faktiskt att se på Lyckans väg, vid redarvillorna precis bakom Göteborgs konstmuseum. 

Väl värt en utflykt!