När hästkraft byttes mot elkraft

Publicerad juli 2026.

I år är det 124 år sedan Göteborgs första elspårvagn gjorde sin jungfrufärd. Turen den 18 augusti 1902 gick från Järntorget till Slottsskogsgatan i Majorna. Här var det öppna plattformar som gällde, och långbänkar på sidorna inne i vagnen. Och färgen? Blå och vit, precis som idag.
– Göteborgarna hade fått en ny statussymbol, säger Anders Forsberg, knuten till Spårvägssällskapet Ringlinien i Göteborg och tidigare spårvagnsförare.

Göteborgarna hade förvisso kunnat åka spårvagn sedan ganska många år. 1879 infördes hästspårvagnar i staden, och som mest fanns det ungefär 100 hästar i tjänst fram tills elen tog över trafiken. Men elektricitet hade funnits inne i Göteborg sedan 1878, då Trädgårdsföreningen var först med ljus från en flyttbar ångmaskin. Det skulle dock dröja innan gemene man kunde tända en lampa inomhus. Som alltid, var det de mer burgna klasserna som var först med nymodigheter. 1908 fick Göteborgs kommunala elverk, som senare skulle bli Göteborg Energi, sin första kund. Men redan i samband att de nya elspårvagnarna introducerades, byggde staden en kraftstation som viktes åt just spårvagnstrafik och offentlig belysning.

– Kraftstationen vid Surbrunnsgatan och Stora Badhusgatan började byggas 1901, och stod färdig lagom till den första spårvagnsfärden sommaren 1902. Det bygget, och även själva spårläggningen, gjordes på mindre en ett år. Här pratar vi verkligen effektivitet, berättar Anders Forsberg.

Elen blev en möjliggörare

Utvecklingen för elektricitet var på många sätt revolutionerande, och det gick som sagt snabbt. Elektriskt ljus banade väg för en än mer effektiv industrialisering och förtätning av städer, så även i Göteborg. Och de första elspårvagnarna fortsatte på den inslagna banan. Elen gjorde spårvagnstrafiken mer effektiv, snabbare och en ansenlig del hästspillning på gatorna kunde undvikas. Det gick snabbare att ta sig runt och man kunde ta sig till områden som tidigare legat för långt bort. Något som i sin tur möjliggjorde nya bostadsområden, då man kunde bo längre ifrån sin arbetsplats än tidigare – även om stadens många arbetare oftast fortsatte att gå till fots.

– Jag skulle våga påstå att göteborgarna var väldigt stolta över sina nya spårvagnar. Det tidigare hästspårvagnsnätet drevs av britter, och folk tyckte inte det var riktigt rätt. Nu fick stadens invånare något eget att vara riktigt stolta över: fina blåvita vagnarna som i alla fall hyfsat ljudlöst gled fram genom staden. Även om hästspillning såklart fanns kvar på gatorna efter andra typer av transporter, måste det ha varit skönt att slippa lite av det, säger Anders Forsberg. 

Efter den första, relativt korta, färden satte trafiken i gång på allvar i oktober 1902, Då körde hela fyra färgkodade linjer, i och runt stadskärnan och ända ut till Majorna och Redbergslid. 1907–1908 fick även Mölndal och Saltholmen spårväg. Nu fanns det plötsligt ett enkelt och förhållandevis snabbt sätt att komma ut till havet en varm sommardag.