Fastighetsägarnas märkliga självskadebeteende

Det finns ett självskadebeteende i delar av fastighetsbranschen som är svårt att förstå. Många fastighetsägare arbetar seriöst med hållbarhet: energieffektiviserar, bygger bättre miljörum, ställer krav på hyresgäster och avfallsentreprenörer, minskar restavfallet och försöker styra bort plast från förbränning. Allt detta är klokt och nödvändigt. Men i klimatredovisningen får de ofta liten eller ingen glädje av det.

Orsaken är inte att åtgärderna saknar betydelse, utan att redovisningsreglerna styr fel. Enligt branschföreningens rådande riktlinjer ska inte den fastighetsägare som alstrar avfall räkna med avfallshanteringens klimatpåverkan. Det ska istället den fastighetsägare som använder spillvärmen från avfallsförbränningen göra. Utsläppen hamnar därmed hos fjärrvärmekunden, inte hos den som har köpt in, använt och lämnat ifrån sig avfallet.

Det leder till en märklig situation. En fastighetsägare kan minska sina avfallsmängder, förbättra sorteringen och få bort mer plast ur restavfallet. Ändå kan samma aktör fortsätta redovisa höga utsläpp från sin fjärrvärme, eftersom klimatpåverkan i praktiken bestäms av avfallet i hela systemet – från andra företag, andra kommuner och till och med andra länder. Den som gör rätt får alltså inte självklart se resultatet i sina klimatnyckeltal.

Samtidigt uppstår det omvända problemet. Den som genererar stora mängder restavfall slipper se klimatpåverkan i sin egen redovisning, eftersom utsläppen i stället bakas in i fjärrvärmens emissionsfaktor. Här försvagas incitamenten där de borde vara som starkast: hos den som kan påverka inköp, materialval, återbruk, sortering och avfallsflöden. Det är en bakvänd styrsignal för en ekonomi som säger sig vilja bli cirkulär.

Ännu mer förbryllande blir det när samma fastighetsägare försöker minska sin energianvändning. När fjärrvärmens redovisade klimatpåverkan ökar kraftigt beroende på hur avfallsförbränningen allokeras kan ett bolag som minskat sin energianvändning ändå mötas av ett högre utsläppstal. Inte för att fastigheten blivit sämre, utan för att reglerna tvingar bolaget att bära klimatpåverkan från restavfall som andra har orsakat.

Här borde fastighetsbranschen reagera kraftfullt. Frågan handlar inte främst om rättvisa mellan fjärrvärme och andra uppvärmningsformer, utan om fastighetsägarnas möjlighet att visa verklig klimatprestanda. När banker, investerare, hyresgäster och certifieringssystem granskar klimatdata är redovisningen ingen teknikalitet. Den påverkar kostnader, intäkter, investeringar och värderingar.

Det är därför märkligt att fastighetsägarna inte tydligare driver på för ändrade regler. Vill de verkligen framstå som sämre än de är? Eller vet de inte att de har möjlighet att påverka modellen själva?

För samhället är det direkt olyckligt. Om fastighetsägare styrs mot mer eldriven uppvärmning för att rapporteringen ser bättre ut ökar belastningen på elsystemet, särskilt vintertid när effektläget är pressat, elpriserna högre och utsläppen större. Samtidigt fortsätter restavfallet att behöva behandlas. Då har redovisningen inte hjälpt fastighetsägaren att göra rätt insatser.  

Det är dags att sluta behandla klimatredovisning som meningslös bokföringsteknik. Den är ett viktigt styrmedel. När styrmedlet pekar fel måste reglerna ändras. Fastighetsägare borde vara först med att kräva en mer rättvis, rådighetbaserad och klimatnyttig modell i Värmemarknadskommittén där man sitter på flera viktiga stolar. Inte för fjärrvärmebolagens skull. Utan för sin egen.