Status på elcertifikatmarknaden

Senaste tidens utveckling på elcertifikatmarknaden har varit brutal. Den bygger på prognoser som visar att marknaden kommer vara färdigbyggd före utsatt slutdatum 2021. Räknat framåt med de projekt som där investeringsbeslut tagits så kommer målet till och med att överskjutas. Det har diskuterats ifrån myndighetshåll att eventuell överskjutning skall ingå i den svenska förlängningen av systemet till 2030 men det är än så länge inte överenskommet med Norge. Trots detta och att kvotplikten för 2017 är ännu högre än föregående års kvotplikt så fortsätter priserna att falla. Efter annullering av elcertifikat för förburkningsåret 2017 så väntas överskottet, i utfärdade elcertifikat i marknaden, falla under 10 miljoner stycken men problemet är inte i fronten. Det stora problemet är just den kommande utbyggnaden som för bara 2 – 3 år sedan såg ut att bli nära noll. Prisraset på elcertifikat är därför en marknadsreaktion och en signal att denna överutbyggnad inte är önskvärd. Den ryms helt enkelt inte inom ramen för efterfrågan som är lagstadgad och därmed okänslig för prisfluktuationer.

För ungefär 5 år sedan kunde en vindkraftsprojektör räkna med marknadsmässiga intäkter på el och elcertifikat till ett samlat värde av runt 50 öre/kWh. Detta var under en period då investeringsviljan nästan totalt försvann vilket triggade en kvotpliktshöjning för att få fart på marknaden. Flertalet projekt lades på is på grund av bristande lönsamhet. Under 2016, efter genomförd kvotpliktshöjning, så får nu investerare räkna med marknadsmässiga intäkter under 40 öre/kWh. Med marknadsmässiga inkomster menar jag prisnoteringarna på börs som en producent kan prissäkra sig till. I dagsläget som tidigare nämnt så befarar marknaden att hela systemet skall istället bli överbyggt trots att intäkten per kWh fallit med över 20% under denna tidsperiod. Det går att på sannolika skäl ifrågasätta huruvida dessa investeringsbeslut, som lades på is för 5 år sedan, verkligen är lönsamma investeringar idag. Det finns myriader av aspekter som förs på tal för att försvara detta: teknologiutveckling som sänker kostnaderna för investeringen samt att driftstimmarna ökat och att avkastningskraven har sänkts. Jag tror mer på den senare som en avgörande faktor. Skulle till och med vilja spetsa till det och påstå att för vissa projekt och aktörer så saknas det avkastningskrav. Det är andra värden som spelar större roll som exempelvis att miljövärdet är gott nog och därmed genomförs investeringar trots avsaknad av förväntningar på framtida avkastning. Detta är så pass bekymmersamt för det hotar hela modellen som bygger på en marknadslösning med priset som viktigaste signal för att styra utbudet. Detta kommer få förödande konsekvenser för de som valde att investera för flera år sedan och som ser de framtida förväntade intäkterna rasa. Med dessa prisnivåer på el och elcertifikat så bör inte alla idag tagna investeringsbeslut realiseras fram till 2021 för det saboterar hela marknaden. Det är inte bara den sista som faller över stupet utan alla faller samtidigt. Lösningen är inte högre kvotplikt för då skulle det byggas ännu mera. Lösningen är nog dessvärre återhållsamhet i investeringar fram till 2021 och därefter mer sansad investeringstakt för att möta det nya utökade målet till 2030.

9 februari 2017 av Martin Brink

Kommentarer

Inga kommentarer - Kommentera

Skriv en kommentar

Handelsbloggen

'I huvudet på en energihandlare'

Om cookies

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse på webbplatsen. Genom att fortsätta surfa vidare godkänner du att cookies används.Läs mer om cookies

Jag förstår!