Marknadsbaserade stödsystem kan inte ha för många tvingande parametrar

Det pågår en trend just nu på flera håll inom olika typer av marknader. Vi ser det inom finans där MiFID och EMIR är regelverk som styr aktörers agerande på många olika sätt. Inom energisektorn har vi REMIT som styr hur företag får lov att agera. Dessa är ofta mer regulatoriska av sin karaktär och syftar på att minska risk för systemkollaps eller bedrägligt beteende. I media diskuteras bolånetak, amorteringskrav och slopande av ränteavdrag. Många tycker mycket och meningarna är ofta väldigt delade.

 

Energisektorn är inget undantag och det är långt ifrån bara politiker som vill påverka marknadens beteende. Även aktörerna i marknaden vill ofta ändra, lägga till eller ta bort olika regler. Det är lätt att ofta se saker ur ett lite för snävt perspektiv där mål och medel ibland blandas ihop. Sedan några år tillbaka har elcertifikatsmarknaden varit föremål för utredningar och översyner som dessutom lett till förändrad lagstiftning. Många, men kanske inte alla, vet att syftet med elcertifikatsmarknaden är att uppnå ett mål inom förnybar energi. Tidigare var det gemensamma målet för Norge och Sverige var att bygga 26,4 TWh förnybar energi och i dagsläget har det utökats till 28,4 TWh. För att uppnå detta skall producenter av förnybar elektricitet få elcertifikat och konsumenter skall behöva köpa dem. Däri ligger marknaden för elcertifikat då vi skapat utbud och efterfrågan av en vara (elcertifikat) och sen är det upp till marknaden att sätta ett pris. Mål och medel är därmed definierat.

 

Under resans gång kommer självklart saker och ting att hända. Investerare räknar på elpris + elcertifikat och ser möjligheter att tjäna pengar på att bygga nya kraftverk. Spaden sätts i jorden och utbyggnaden tar fart. Tidigare höga elpriser och höga elcertifikatspriser gav en stor intäkt för producenter och allt fler verk kom till världen. Med åren så blev marknaden på kort sikt, inte att förväxla med slutliga målet, överutbyggd. Den lagstiftade kvotplikten, konsumtionen av elcertifikat, medgav en mer linjär utbyggnad av förnybar kraft. Det som hände var en rusning att bygga som gav överproduktion av elcertifikat (utbudet) och marknaden saknade efterfrågan. Enorma lager byggdes upp och priset föll dramatiskt. I tillägg har också elpriset fallit så att de rörliga parametrarna som utgör producenternas intäkt på några år har kapats rejält. Intäkterna för producenter är i dagsläget blygsamma och långt ifrån alla kraftverk är lönsamma med dagens prisnivåer. Situationen är beklaglig då det långsiktiga målet är hotat på grund av investeringsstopp. Politiker och myndigheter har tagit action på detta och ändrat kvotplikten (efterfrågan) för att skapa mer balans i marknaden igen för att få upp priserna och därmed återskapa investeringsviljan.

 

Däremot kan man se att många olika aktörer i marknaden anser att dessa åtgärder inte är nog. Det finns farhågor att målet är hotat. En rad ytterligare åtgärder har föreslagits från olika håll. Ett av förslagen är ett prisgolv på elcertifikat. Syftet är att förhindra att investeringar stoppas. Ett prisgolv är en åtgärd som är relativt enkel att införa och att förstå. Alla kan förstå vad som sker och lösningen ter sig relativt enkel att införa. Däremot är frågan om det främjar målet. Med ett prisgolv finns det en klar risk för överutbyggnad i systemet. Priset faller när utbudet är för stort och med ett prisgolv så tas den viktiga signalen bort ifrån marknaden. Priset är marknadens viktigaste signal och den kan inte nonchaleras.

 

Andra förslag är så kallade stoppregler. Eftersom målet är en önskad volym av energi från förnybara energikäller och det finns risker att målet överskjuts så har så kallade stoppregler debatterats. Detta innebär att det bara tilldelas certifikat för de första 28,4 TWh som byggs ut. Detta förslag skickar en signal till marknaden att oavsett hur fort målet uppnås så kan inte målet överskjutas. Däremot hjälper den ingenting mot om målet av någon orsak inte skulle uppnås. Därmed är den inte heller någon effektiv åtgärd för att se till att det byggs tillräckligt mycket inom systemet.

 

Problemen kvarstår således oavsett att marknadsbaserade system är inte är en garanti för att målen uppfylls. Däremot kan inte sådana system innehålla för många styrande parametrar för då sätts kärnfunktionen ur spel, det vill säga prissättningen. Prissignaler är kraftfulla och levererar goda resultat men de är svåra att kontrollera för en eller ett fåtal aktörer. Detta gäller även för politiker då priset inte kan lagstiftas om och det finns risker att system inte levererar exakt enligt önskad förväntan. För att uppnå målet om 28,4 TWh är det således rätt, enligt min mening, att höja kvotplikten (efterfrågan). Marknadens funktion hålls intakt och får fortsatt spela sin roll. Att börja styra priset innanför vissa gränsmått kan få hela systemet att krascha då manöverutrymmet begränsas.

 

//Martin

5 november 2015 av Handelsbloggen

Kommentarer

Inga kommentarer - Kommentera

Skriv en kommentar

Handelsbloggen

'I huvudet på en energihandlare'

Om cookies

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse på webbplatsen. Genom att fortsätta surfa vidare godkänner du att cookies används.Läs mer om cookies

Jag förstår!