Kostnaden för en större andel intermittent kraftproduktion

För någon månad sedan skrev jag ett blogginlägg där jag med 3 skäl motiverade det faktum att jag privat bundit elpriset på ett 5-årsavtal. Föga kunde jag ana att Vattenfall en månad senare skulle fatta ett inriktningsbeslut att stänga Ringhals 1 & 2 drygt fem år tidigare än planerat. Marknadsreaktionen blev bedövande kraftig där terminspriserna för 2018-2020 steg med ca 2 öre/kWh. Även på dessa prisnivåer anser jag dock att argumenten för att teckna 5-årsavtal håller. Därmed är det fortfarande inte för sent för den som inte hunnit binda.

Två av de tre avgörande skälen för att binda elpriset har vi skrivit om i tidigare blogginlägg. Detta gällde marknaden för handel med utsläppsrätter samt effekten av de nya regelverken som sköljer över den ”avreglerade” elmarknaden. Det tredje skälet sparade jag till ett senare tillfälle och det tillfället är idag. Anledningen till att jag sparade detta är att det handlar om ett relativt obeprövat område där vi som marknadsaktörer är långt ifrån ense om hur framtiden kommer se ut. Jag kallar det kostnaden för en större andel intermittent kraftproduktion.

För mig har det aldrig funnits några tvivel om att kostnaden för att växla över till en allt större andel förnybar elproduktion till syvende och sist kommer att få betalas av oss elkonsumenter. Till viss del är ju detta redan idag sant, då vi som elkonsumenter betalar för två gröna stödsystem. Dels det svensk-norska elcertifikatssystemet som gör att vi måste köpa elcertifikat av förnybara elproducenter för en förutbestämd procentandel av vår elkonsumtion. Detta är inget vi som elkonsumenter behöver tänka på, då kostnaden för detta är inbakat i priset som man erhåller från sitt elhandelsbolag. Den andra kostnaden uppstår genom det faktum att alla producenter med fossil elproduktion måste köpa utsläppsrätter för de koldioxidutsläpp som den fossila elproduktionen ger upphov till. Detta gör att dessa producenter kräver högre priser för att dra igång sina fossila produktionsanläggningar. Därmed blir också marknadspriset på el, när den övriga produktion inte räcker till för att täcka konsumtionen, högre än vad som annars hade varit fallet. Effekten av detta är med andra ord också inbakat i priset som man erhåller från sitt elhandelsbolag.

Mot dessa två faktorer verkar det faktumet att förnybar elproduktion, åtminstone vind- och solkraft, har lägre marginalkostnader än den fossila elproduktionen som den är tänkt att tränga bort. Detta innebär att när väl investeringskostnaderna är tagna (delvis baserade på subventioner som exempelvis elcertifikatssystemet), så får vi ett elsystem där en stor del av produktionen kommer att producera till nästan hur låga priser som helst. Nu kommer vi dock in på det intressanta som är så svåranalyserat. Både vind- och solkraft är intermittenta produktionskällor. Detta innebär att de endast kan producera när det blåser respektive när det är soligt ute. Det spelar ingen roll hur högt elpriset blir, blåser det inte så blir det ingen vindkraft. Vi börjar redan nu se effekterna av detta. Så sent som för en vecka sedan överraskade spotpriset med att bli 5 öre/kWh högre än vad marknaden trodde. Detta inträffade en dag när det blåste mindre än normalt. Det kan förefalla paradoxalt att när marknaden tillförs ny produktion (framförallt vindkraft), så blir den känsligare inte bara för prisnedgångar utan även prisuppgångar. Detta beror ju dock på att vartefter det tillkommer vindkraft (med hjälp av subventioner) så konkurreras annan produktion ut. Detta är produktion som egentligen till viss del hade behövts när det inte blåser.

Vad blir då nettoeffekten av de lägre priserna när det blåser och de högre priserna när det inte blåser? Ja, det är inget snack om att den initiala nettoeffekten varit nedåt. Det är svårt att kvantifiera hur mycket av de senaste årens elprisnedgång som beror på vindkraftsutbyggnaden. Större delen av nedgången beror trots allt fortfarande på fallande bränslepriser (kol, gas och utsläppsrätter) men den snabbare än väntade vindkraftsutbyggnaden har också haft en inverkan. Inom en inte alltför lång framtid, så tror jag dock att nettoeffekten vänder uppåt igen. Det är svårt att säga hur stor del av den totala produktionen som behöver bli intermittent för att detta skall ske men en sak som är klar är att om kärnkraften börjar stängas ned i förtid så hamnar vi där snabbare än vad de flesta tror. Konsensus just nu är nämligen väldigt tydlig. Det går mode i att tro på låga elpriser för lång tid framöver. Såväl företagsledare som politiker tävlar nästan i att vara den som hörs mest med dessa åsikter. Det är nästan lika populärt som det var för 7 år sedan att elpriserna skulle bli höga för lång tid framöver. Till stor del kommer åsikterna från samma individer. På samma sätt som de hade fel för 7 år sedan, så tror jag att de kommer ha fel även denna gång. Så långt in i framtiden ligger inte de högre elpriserna. Det kanske inte nödvändigtvis sker inom 1-2 år men definitivt inom 5 år. Och där sluter vi också cirkeln igen till slut. Detta är alltså det tredje skälet till varför det (enligt mig) fortfarande är ett gynnsamt läge att binda elpriset på 5 år!

//Jens

4 maj 2015 av Handelsbloggen

Kommentarer

Inga kommentarer - Kommentera

Skriv en kommentar

Handelsbloggen

'I huvudet på en energihandlare'

Om cookies

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse på webbplatsen. Genom att fortsätta surfa vidare godkänner du att cookies används.Läs mer om cookies

Jag förstår!