Kannibaliseringseffekten - Ett hot mot vindkraftens konkurrenskraft?

Förra fredagen skrev Mattias ett blogginlägg om profilkostnaden på vindkraftsproduktion och frågade sig hur mycket vindkraft Sveriges elsystem klarar av. Jag tänkte spinna vidare på detta ämne och resonera lite runt den långsiktiga intjäningsförmågan för vindkraftsproducenter och dess påverkan på Sveriges framtida förnybarhetsmål.

I dagsläget har Sverige två förnybarhetsmål. Det ena innebär att minst 50 % av den konsumerade energin skall vara förnybar 2020. Detta mål nåddes redan 2012. Det andra målet innebär att produktion av förnybar el ska öka med 30 TWh mellan åren 2002 och 2020. Just detta mål är extra intressant när vi ser till vindkraft. Större delen av den tillkommande produktionen har visat sig vara just vindkraft. Mellan åren 2010 och 2015 ökade vindkraftsproduktionen från under 5 TWh till över 15 TWh. Låga priser på både el och elcertifikat gör dock att branschen förväntar sig en något lägre tillväxttakt de kommande 5 åren vilket gör att vi förmodligen landar runt 20 TWh framåt 2020. I grafen nedan kan ni se branschorganisationen Svensk Vindenergis prognos för utvecklingen av den faktiska årsproduktionen. 

Vindprognos

15 TWh vindkraft idag innebär ca 10 % marknadsandel medan 20 TWh 2020 skulle innebära en marknadsandel som närmar sig 15 %. Det är nu det blir intressant att återvända till Mattias blogginlägg och profilkostnaden för vindkraftsproduktion. Mattias fokuserade på att beskriva vad profilkostnad för vindkraftsproduktion är för någonting och kannibaliseringseffekten som innebär att ökad marknadsandel för vindkraft betyder ökad profilkostnad. Jag tänkte ta detta ett steg längre och dels kvantifiera kannibaliseringseffekten och dels resonera runt vad detta kan tänkas betyda för omställningen till förnybar elproduktion.

Tittar vi på statistik kan vi konstatera att 2001 när vindkraften hade en marknadsandel på ca 2 % i Tyskland så var profilkostnaden där ca 1 öre/kWh. Förra året när marknadsandelen kommit upp i 15 % hade profilkostnaden stigit till 5 öre/kWh. Redan vid 10 % marknadsandel var dock Tyskland uppe i en profilkostnad runt 4 öre/kWh.

I Sverige, om vi exempelvis ser till elområde SE3, så har profilkostnaden ökat i betydligt lugnare takt och den har egentligen legat ganska stabilt runt 1-2 öre/kWh de senaste 5 åren. Anledningen till att kannibaliseringseffekten är mindre i Sverige än i Tyskland är att vårt elsystem är betydligt mer flexibelt med en hög andel reglerbar vattenkraft. En annan anledning till att profilkostnaden i Sverige hållits tillbaka de senaste åren har varit de milda vintrarna under perioden 2012-2015. Detta har fungerat som en dimridå gentemot det faktum att Sverige i snabb takt är på väg mot en bekymmersam effektsituation vintertid. Det faktum att Oskarshamn 2 redan stängts och att Oskarshamn 1 stängs nästa sommar, samtidigt som Ringhals 1 och 2 enligt plan skall stängas under perioden 2018-2020, sätter press på det svenska elsystemet. Lägg till ett antal fossila kraftverk i Norden som lagts i malpåse de senaste åren och vi har skapat oss en situation där kannibaliseringseffekten på vindkraft ökar markant vintertid. Detta fick vi ett bevis för nu i vinter. I januari var helt plötsligt profilkostnaden i SE3 6 öre/kWh. En knepig effektsituation tar med andra ord bort en hel del av den fördel som vi har i och med vattenkraften.

En tysk studie som jag sett visar att man förväntar sig att kannibaliseringseffekten fortsätter öka i samma takt även framöver. Om vi antar att elpriset är ca 30 öre/kWh när marknadsandelen för svensk vindkraft når 15 % (enligt branschen runt 2020) så får vi räkna med en genomsnittlig profilkostnad som är över 4 öre/kWh. Utfallet i januari visar att detta inte alls är orimligt.

Skall vindkraften kunna spela en fortsatt framträdande roll i omställningen till förnybar elproduktion bör vi i Sverige med andra ord jobba aktivt för att minska kannibaliseringseffekten. Hur kan vi då göra detta? Jo, satsa på en ännu högre flexibilitet i vår vattenkraft är ett alternativ. Högre effekt i vattenkraftverken skulle öka flexibiliteten. Ett annat alternativ är självklart batterier som ju när de blir konkurrenskraftiga ökar flexibiliteten i elsystemet och kan minska prisdifferenser mellan perioder med mycket vind och lite vind. Ett tredje alternativ är Power to Gas. Här finns det olika tekniker som förvandlar el till gas och därmed kan jämna ut effekten av tillfälliga överskott av vindkraftsproduktion. Gemensamt för dessa tre alternativ är att de på ett eller annat sätt lagrar energi. Vindkraftens roll i framtiden kommer med andra ord hänga tätt samman med teknikutvecklingen och konkurrenskraften hos olika typer av energilager.

//Jens

 

22 februari 2016 av Jens Nordberg

Kommentarer

Inga kommentarer - Kommentera

Skriv en kommentar

Handelsbloggen

'I huvudet på en energihandlare'

Om cookies

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse på webbplatsen. Genom att fortsätta surfa vidare godkänner du att cookies används.Läs mer om cookies

Jag förstår!