Inflation vs. deflation

En del kallar det för skuldkrisen, andra för dubbel-dippen och vissa för finanskrisen 2.0. Kärt barn har många namn. Det alla pratar om är dock fallet i den ekonomiska aktiviteten som världsekonomin nu står inför. Den doping som marknaden utsattes för efter finanskrisen i form av finanspolitiska lättnader (såsom rabatter för första-hem-köpare och byte av bil) är borta och den konstgjorda andning som den lätta penningpolitiken (läs låga styrräntor från centralbanker) erbjuder biter inte längre mot instinkten om återhållsamhet som det finansiella systemet ställs inför genom de exploderande skuldnivåer som stora delar av världens länder dragit på sig efter finanskrisen.

Minskad ekonomisk aktivitet ger deflationistiska strömningar som hotar leda till sämre köpkraft och arbetslöshet. Det är det sista som någon sittande regering vill råka ut för, då detta i form av misär och missnöje snabbt lär skicka ut den sittande regeringen. Därför gör finansministrar och centralbankschefer i dagsläget sitt yttersta för att undvika deflation. Man inflaterar hellre bort sin statskuld genom att trycka pengar och låta sin valuta depreciera, då man i ett sådant scenario kan undvika en del av den misären som deflation oundvikligen leder till, och därmed fortfarande har chansen att sitta kvar vid makten. Frågan är dock om man lyckas skapa inflation genom den extremt lätta penningpolitiken som man just nu för. Faktum är att det finns ganska få konkreta exempel på där centralbanker på kort sikt lyckats skapa inflation från ett läge med deflation. Om det hade funnits någon mirakelkur på detta så hade ju Japan tagit den för länge sedan.

Detta är dock en nyckelfråga när man tänker på den framtida prisutvecklingen för olika tillgångsslag. De tydligaste exemplen är guld och obligationer. Deflation ger fallande guldpriser och stigande obligationspriser (fallande räntor) medan inflation ger stigande guldpriser och fallande obligationspriser (stigande räntor).

Hur kommer då detta att påverka de nordiska elpriserna? Jag är väldigt övertygad om att den minskade ekonomiska aktiviteten i ett inledande skede ger en vikande efterfrågan på både råvaror och energiråvaror. Detta kommer att ge successivt fallande marginalkostnader för att producera kol- och gaskraft det närmaste året. Den försiktige bör därför låsa elpriset i 6 månader för att undvika att eventuellt kärnkraftsstrul under hösten skall ge tillfälligt höga elpriser. Det finns dock goda förutsättningar för lägre elpriser via fallande marginalkostnader, bättre hydrologiska balans och en kärnkraft som åtminstone framåt årsskiftet bör gå lite mer normalt igen jämfört med allt strul förra vintern. Den lite mer riskbenägne, som har råd med någon enstaka högre elräkning under hösten, kan därför tjäna på att lägga sig rörligt i något år framöver.

Framåt nästa sommar kan det vara läge att göra en ny översyn där en nyckelfråga blir huruvida centralbankerna lyckats skapa inflation eller inte. Har de det, riskerar det leda till ökade marginalkostnader för kol- och gaskraft igen. Har de inte det, så kan vi nog se fram emot fallande elpriser under många år framöver.

Jens Nordberg

8 september 2010 av Handelsbloggen

Kommentarer

Inga kommentarer - Kommentera

Skriv en kommentar

Handelsbloggen

'I huvudet på en energihandlare'

Om cookies

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse på webbplatsen. Genom att fortsätta surfa vidare godkänner du att cookies används.Läs mer om cookies

Jag förstår!