Energiöverenskommelsen diskuteras flitigt i Almedalen

Denna vecka är det för er som lyckats undgå det politikerveckan i Almedalen. Det innebär att alla riksdagspartierna skall hålla anföranden och debattera samhällets utmaningar framöver vilka de nu än kan vara. Självklart så diskuteras energipolitik flitigt under denna vecka.

Tidigare har det kommit en överenskommelse rörande energipolitiken framöver. De centrala bitarna i den var kärnkraftens vara eller icke vara genom den så kallade effektskatten. Vad som var överenskommelsen har vi diskuterat i tidigare blogginlägg men det som framkommer en vecka som denna på Gotland är vad partierna egentligen tycker om det de kom överens om. Inte helt oväntat, eftersom överenskommelsen var väldigt otydlig, så gör samtliga partier olika tolkningar av vad detta innebär. Det finns de som ser att detta kan bana vägen för nya kärnkraftverk om de ekonomiska incitamenten finns där. Det finns också de som säger att detta är ett sätt att låta marknaden stänga dem istället för som tidigare genom en lag (för avvecklingslagen skall bort). Det finns de som menar att bortom 2030 skall vi ha 100% förnybar energiproduktion och vissa hävdar att mål är per definition något man inte måste uppfylla.

Med lite tid att fundera och räkna på vad som fanns i överenskommelsen så har det också uppstått en tydlig polarisering vad gäller förlängning av elcertifikatmarknaden. De som är positiva menar att det krävs att vi upprätthåller momentum i investeringarna för att nå 100% förnybar energiproduktion i framtiden. Vissa menar också att vi behöver bygga för att kompensera för bortfallet i reaktorer som de menar garanterat kommer att ske trots effektskattens borttagande. Men på den andra sidan finns det de som anser att ytterligare subventioner på detta sätt inte alls gynnar elmarknaden. Där finns argument som att bygga 18 TWh ny förnybar elproduktion fram till 2035 kommer vara i mångt och mycket utfasad innan reaktorerna stängs efter sin tekniska livslängd. Det vill säga då har vi byggt dem i onödan för perioden fram till dess kännetecknas redan av ett energiöverskott. Dels finns argumentet också att vindkraft idag redan är det billigaste energislaget att bygga nytt och därför bör de inte subventioneras ytterligare. Det talas också mycket om effekt och inte energi för även om vi har gott om energi på årsbasis så kan vi ha brist enskilda timmar och perioder på vintern när lasten är som allra högst.

Summeras dessa tankar så kan man säga det som antagligen många också går runt och tänker. Att energiöverenskommelsen var otydlig och osäkerheterna i energisystemet framöver är fortsatt stora. Dessutom att det är en fråga om hur vi skall nå våra mål som är det som splittrar politiken, inte målet i sig självt.

6 juli 2016 av Martin Brink

Kommentarer

Inga kommentarer - Kommentera

Skriv en kommentar

Handelsbloggen

'I huvudet på en energihandlare'

Om cookies

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse på webbplatsen. Genom att fortsätta surfa vidare godkänner du att cookies används.Läs mer om cookies

Jag förstår!