Energimarknadens spelregler ändras kontinuerligt

Vi har skrivit om det tidigare i denna blogg men det är väl värt att upprepa. Det sker stora förändringar i energimarknaden som medför att den inte kommer vara sig lik igen jämfört med för exempelvis 10 år sedan.

I början av milleniet sjösatte EU sitt ambitiösa experiment EU ETS – handel med utsläppsrätter. Enligt ekonomisk teori skulle detta sätta en prislapp på utsläpp av växthusgaser. Det är sanning det kan ingen bestrida. Däremot har priset per ton fluktuerat kraftigt från start till var vi är idag. Detta bestäms nämligen av utbud och efterfrågan precis som alla marknader gör. Varför jag skriver så är att i grunden så är det just tillgång och efterfrågan som avgör vad en vara eller för den delen en utsläppsrätt har för pris.Vid kraftigt överutbud faller priset och vid knapp tillgång så stiger priset. Tanken var att genom att sätta ett tak på utbudet och att detta dessutom skulle bli successivt lägre för vart år som gick skulle skapa knapphet på utsläppsrätter och priset skulle stiga. Nu vet de allra flesta att så inte blev fallet. Taket har varit alldeles för högt och därmed har det skapats överskott och priset fallit kraftigt. Så kraftigt att incitamenten att sänka sina utsläpp är försumbara.

Hur har det kunnat bli så här då? Ja en stor orsak är att stora delar av EU har gått in i en svår ekonomisk kris i spåren efter finanskrisen. Inbromsningen i ekonomin skapade helt enkelt lägre utsläpp till följd av lägre industriproduktion inom unionen. Detta innebär ju att sedan flera år tillbaka så är det närmast att betrakta det som en rea på att släppa ut växthusgaser. Priset är så lågt att det i sig själv inte förmår utsläppen att minska. Detta påverkar ju energisektorn naturligtvis då det allt annat lika blir billigare att producera el med fossila (läs kol) bränslen.

Under samma period så har den europeiska energimarknaden näst intill dränkts i subventioner för att framförallt bygga ny förnybara energikällor. Tanken är hedervärd och målet är ambitiöst. Flertalet länder i EU satsar stenhårt på att bygga vindkraft och solkraft däribland Danmark, Sverige och Tyskland. När jag skriver dränkts i subventioner så är det nästan bokstavligt talat. Det har byggts så kraftigt med intermittent produktion framförallt i de tre länderna som jag redan nämnt att det nu råder ett överutbud på elektricitet. Priserna har fallit kraftigt vilket lett till att energibolagen går med stora förluster och i vissa fall har detta även lett till konkurs. Det är inte minst de som investerat i just den intermittenta produktionen som är de största förlorarna också.

Den marknadsmodell som varit gällande ända sedan avregleringen är en ”energy-only” marknad. Det vill säga det är energi som har ett pris och där ligger hela intäkten för ett kraftverk. Frid och fröjd så fungerar de flesta marknaden. Volvo får betalt för varje såld bil, Arla för varje paket mjölk och Pågen för varje brödlimpa de säljer.

Nu kommer vi till budskapet och det är att vår energimarknad med största sannolikhet inte kommer vara en energy-only marknad i framtiden. Varför det? Elektricitet är alldeles för viktigt för att låta marknadskrafterna styra fritt anser många. Energi är politik och det innebär att inte bara priset på el kommer styra utan också andra parametrar. En kraftig överinvestering i förnybar energi försämrar villkoren för all elproduktion. Marknaden är under stark press av den ökning i produktionskapacitet som skett. I Sverige är det tydligaste exemplet att majoriteten av våra kärnkraftverk kan avvecklas i förtid. Ur ett miljöperspektiv är detta positivt nämligen vi minskar vår produktion kärnavfall och minskar risken för radioaktiva utsläpp. Problemet ligger i andra ändan. Marknaden är inte redo att snabbavveckla detta. Det som skulle komma till för att täcka upp bortfallet i kärnkraftsel är nämligen kolkraftsel. Det vill säga förtida avveckling av kärnkraft kan hota vår möjlighet att uppfylla vårt miljömål vad gäller växthusgaser. Samma problem står Tyskland inför. De har tagit beslut om förtida avveckling och statistiskt är det tydligt att de eldar mer kol istället. Knappast bättre för miljön sett ur CO2-perspektiv. Men vad hände då med utsläppsrätterna? Smutsig produktion skulle ju prisas ut ur marknaden med hjälp av EU ETS. Knappast med priser kring 6 EUR/ton där vi befinner oss idag. Tidigare var fokus på en så kallad ”fuel switch” det vill säga vid vilket pris på en utsläppsrätt var det mer lönsamt att elda gas jämfört med kol för att producera el. Att få till denna fuel switch hade varit väldigt bra ur ett miljöperspektiv problemet är bara att vi är långt bort från att åstadkomma detta. Priset på utsläppsrätter måste stiga mycket kraftigt för att lösa detta och det finns just nu inte en prognos som visar på att detta kommer hända.

Med låga elpriser på lång sikt så kommer investeringar i ny produktion att minska drastiskt. Detta medför att en överproduktion nu kommer att på lång sikt ge ett underskott. En bra bit in i framtiden. Detta är ett problem som många politiker vill lösa. Förutom en framtida potentiell brist på energi så bedöms risken stor att vi får effektproblem i närtid. Det innebär att vi inte kan garantera tillräckligt med elektricitet alla timmar på dygnet. De känsliga tillfällena är de kalla vinterdagarna när efterfrågan är som störst. Därför vill man börja subventionera stillastående kraftverk. Det vill säga man skall få betalt för att ha ett kraftverk som inte är i drift. Så hade vi ett överutbud redan nu på elektricitet vad kommer vi inte ha med subventionerad stillastående produktion? Om ni kommer ihåg de tre exemplen ovan med bilar, mjölk och brödlimpor. Hur hade det sett ut i Sverige och världen om Volvo fick ersättning för att bygga bilfabriker som inte byggde bilar? Eller Arla byggde mejerier som inte producerade mjölk eller Pågen bagerier som inte bakade bröd? Men de skulle alla vara redo att närsomhelst börja producera och sälja ut på marknaden. Detta skulle effektivt pressa priserna så lågt att branschens överlevnad var hotad.

Det hela började med ett ambitiöst projekt för att styra omställningen i energimarknaden bort från CO2-intensiv produktion. Det blev värre och värre med det ena stödsystemet efter det andra. Alla tassar på allas tår och nu finns det ingen riktig vinnare i det här. Bara större och mindre förlorare. I takt med att vi byggde ut förnybart så la vi ner gas- och kärnkraft. Kolkraften finns kvar och producerar för högvarv. Den som från början skulle ut först. Den som är den värsta CO2-källan av alla kraftslag.

Energimarknaden är under stor förändring och det går fort. Det är inte lätt att navigera i den politiska kartan och energimarknaden. De som drabbats allra värst, vill jag påstå, är pionjärerna och eldsjälarna som investerat otroliga mängder kapital och byggt vindkraft exempelvis. De har hoppat på ett tåg som skulle ta oss in i en grön framtid. Biljetten visade sig vara extremt dyr och framtiden ser just nu väldigt osäker ut. Det finns ett flertal välformulerade mål men vägen dit är inte särskilt väl utstakad.

 

10 juni 2016 av Martin Brink

Kommentarer

Inga kommentarer - Kommentera

Skriv en kommentar

Handelsbloggen

'I huvudet på en energihandlare'

Om cookies

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse på webbplatsen. Genom att fortsätta surfa vidare godkänner du att cookies används.Läs mer om cookies

Jag förstår!