Elcertifikaten och elmarknaden

Tidigare blogginlägg har berättat för er om en ambitionshöjning av elcertifikatsystemet efter 2022 med ytterligare 18 TWh. Regeringens uppdrag till Energimyndigheten samt den senares utredning om hur detta skall genomföras blev således en förlängning av befintlig marknad. Marknaden sträcks ut i tid från 2035 till 2045 samt kvotplikten höjs motsvarande mellan årtalen 2022 och 2045 för att skapa efterfrågan på elcertifikat för dessa extra 18 TWh.

Ett problem som uppkommer, som inte omnämns i myndighetens utredning, är hur detta påverkar vår framtida effektsituation. Det mest sannolika är att det fortsatt kommer vara vindkraften som är den dominerande teknologin men även solkraften kommer att ta andelar. Vattenkraften hålls tillbaka av naturliga begränsningar för sin utbyggnadspotential då det inte finns många lediga älvar och vattendrag som kan dämmas upp i detta syfte. Det kommer finnas begränsad potential att bygga biokraft. Med det menar jag att systemet teoretiskt sett öppnar för den potentialen. Men övriga parametrar inom elmarknaden pekar mot att detta inte kommer ske. Det kommer fortsatt vara som tidigare nämnt vind och sol som dominerar elcertifikatmarknaden framöver.

För att komma tillbaka till problemet som jag inledningsvis nämnde i föregående stycke. Effekt är någonting annat än energi. Elcertifikatsystemet har som syfte att stimulera till ny förnybar energi. Den är teknikneutral och tar ingen övrig hänsyn till andra egenskaper. Det som kan bli ett stort problem i framtiden är när vår mix av olika teknologier för produktion av el kommer få större och större andel vind- och solkraft. Problemet ligger i den tillgängliga effekten. Sommartid kommer vi ha ett överskott av el eftersom dessa kommer producera mer än vad vi konsumerar och vi kommer behöva exportera detta överskott utomlands. Vintertid kan situationen bli den omvända. Dagar när vinden inte blåser och när solen inte skiner så kommer vi inte producera särskilt mycket energi ifrån dessa anläggningar. Skulle detta sammanfalla med kalla temperaturer så kan det vara så att vi trots import från grannländerna inte kan tillgodose efterfrågan på el i den enskilda timmen. Alternativt vi kan bli beroende av dyra reservkraftkällor som i dagsläget ofta utgörs av oljekondens som ett exempel. Sammanfattningen är den att även om vi på årsbasis kommer ha ett energiöverskott så kommer vi stundtals vintertid att ha brist på energi. Detta kommer trycka upp priserna och i värsta fall leda till bortkoppling och situationen blir riktigt allvarlig.

Detta problem förtjänar att åskådliggöras innan det är för sent. Hur kan vi tillgodose en omställning till förnybar energi utan att äventyra vår effektbalans vintertid? På vintern behöver vi energi som mest både för att det är kallt och för att det är den mörka årstiden. Då behöver vi ett energisystem som vi kan lita på levererar det vi behöver.

10 november 2016 av Martin Brink

Kommentarer

Inga kommentarer - Kommentera

Skriv en kommentar

Handelsbloggen

'I huvudet på en energihandlare'

Om cookies

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse på webbplatsen. Genom att fortsätta surfa vidare godkänner du att cookies används.Läs mer om cookies

Jag förstår!